Still fishing!
Förra året sluta jag mitt Nyårsbrev med underskriften Agronomics/Gone fishing Katarina Gillblad. Som en summering av min vilja att hitta nytt, lära nytt och upptäcka nytt för att finna en framtida meningsfull sysselsättning.
Under året har jag hittat massor av möjligheter som jag önskar kunde bidra till min gamla vision – Ett konkurrenskraftigt svenskt lantbruk. Och erfarit den enorma svårigheten att då bestämma sig för vilken av dem man ska satsa på.
Sedan en månad tillbaka kan jag inte längre skylla min beslutsoförmåga på att det inte riktigt är upp till mig, att Agronomics minoritetsaktieägare kanske tycker något annat. Genom inlösen av deras aktier är jag nu ensam ägare till det som blev kvar av Agronomics så det här brevet skriver jag med en varm förhoppning om att jag ska våga skriva till er även nästa år….
280 000 kvm utställningsyta och 7 000 utställare från 119 länder (läs det gärna en gång till). Kanske var Anuga, världens största branschmässa för livsmedel, en av årets största upplevelser. Jag åkte dit med förhoppningen om att åka därifrån stolt som en tupp över matlandet Sveriges framgånger. Men åkte därifrån med svansen mellan benen. I montern som Scan var en del av stod det ”Proud traditions from finnish farmers” och i Lantmännens stod det ”Made in Denmark”.
Mina ”klasskamrater” på kursen för exportörer som jag påbörjade förra året har fortsatt att imponera under året men med sorg inser jag att det enda livsmedelsbaserade företag som erbjuder dem praktikplatser är Stevia, som erbjuder ett alternativt sötningsmedel till socker.
Eller så kanske det i slutändan visar sig att kursen jag gick för investerare i små bolag i slutändan blir det som blev årets viktigaste lärdom. Främst för människorna jag mötte, andra erfarna småföretagare som letar efter nya utmaningar i yrkeslivet. Eller kanske blir den lösryckta meningen i en av föreläsningarna ”satsa aldrig på ett företag med en ensam initiativtagare” det budskap som till slut gör att jag fattar ett beslut. Dvs att satsa på den av alla möjligheter jag hittat som jag också kan hitta en kompanjon i.
Ovanstående betyder inte att jag ska sluta göra det som jag gjort under de senaste ett och ett halvt åren, dvs jag fortsätter att dagligen uppdatera Agronomics prisdatabas. Inte bara för de uppdrag jag fortfarande har, exempelvis beräkningen av Brödveteindexet, utan för att jag fortfarande är övertygad om att det är viktigt! Och för att jag är frustrerad!
En grundförutsättning för varje fungerande marknad är tillgången till opartisk pris- och marknadsinformation. Agronomics kommer aldrig att bli som det en gång var men kanske kan jag hitta fram till ett bantat alternativ som kan bära sina kostnader.
Frustrationen, den kommer från ett flertal områden. Varför fanns i år tex ingen debatt om det faktum att ersättningen för ränta och lagring i spannmålsmarknaden aldrig varit högre? Och: En av anledningarna till att nyhetstjänsten agronomics.se lades ner var att målgruppen bara blev mindre och mindre, att så många inom målgruppen lade ner verksamheten. För Sveriges livsmedelsproducenter är situationen den omvända, antalet konsumenter i Sverige har ökat med tusentals varje vecka under året. Var är debatten om möjligheterna det skapar? Hur räknar de som bara får det till en kostnad att antalet konsumenter ökar? Och: Varför? Nä, nu får det räcka.
Inför 2016 ser jag fram emot att få fatta beslut, att skapa nytt. Att tillåta sig att parallellt med allt tråkigt som en nedläggning innebär få satsa all resterande tid på att lära nytt och fiska runt efter nytt har varit fantastiskt. Men det är inte lika roligt som att veta vad man vill och köra på det.
Jag ser fram emot ett roligare 2016 och önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!